På Bildmuseet med EM1
För en vecka sedan var jag på studiebesök på Bildmuseet med mina medielever i åk 1. En ny utställning med flera interaktiva verk, alltså sådan konst där besökarna kan delta i eller påverka konsten, hade nyligen presenterats vilket jag tycker är lite extra spännande. Det är också sån konst som är svår att förklara och visa, man måste vara där för att riktigt uppleva den och därför passade det ju extra bra att det var just nu vi hade bokat studiebesöket.
Eleverna skulle också bli guidade av en annan typ av elever, dvs bildlärarstuderande från Umeå Universitet och få en chans att prata om verken.
Umeå visade sig från sitt allra soligaste humör trots november månad så solen låg lågt och stark lysande över Arkitekthögskolan...
...och museet...
...och över älven som var blank som en spegel.
Jag gick runt och letade en öppen dörr eftersom vi hade tiden bokad före öppningstid.
Kikade bland annat på Geir Tore Holms ljussatta plastavgjutna renkadaver genom fönstret.
Också sträckte jag lite extra på mig när jag fotograferade min skugga som ni kan se ;-)
Väl inne på museet blev vi mottagna av de två lärarkandidaterna (längst till höger) som tog oss upp högst upp i huset till ett av tre robotstyrda verk som visades av Rafael Lozano-Hemmer.
Det här svårfotograferade ljusverket representerade massor med lampor som slog i takt med individuella besökares hjärtslag. Man kunde själv föra in sitt eget hjärtslag bland alla andras genom att hålla i två handtag som var placerade i en ända av rummet. Då började dessutom alla lampor en stund att pulsera i takt med ens eget hjärta. Häftigt! Se en filmsnutt jag tog här:
Här är det min elev Sandras hjärta som får lamporna att blinka häftigt efter att hon "gympat" lite innan hon tog i de sensoriska handtagen.
I ett annat rum hade samme konstnär, Rafael Lozano-Hemmer en slags robotstyrd spegel där ens ögon plötsligt förändrades... buuuuuuhhhh!
MIN gamla lärare Sacke från Bildlärarlinjen var där och övervakade de blivande bildlärarna, här står han med rök vällande ut ögonen. (Hoppas ok att jag bloggar honom men jag tänker att han ju knappt går att identifiera här :-) )
Sen höll jag på att bli av med huvudet i ett annat verk av Rafael Lozano-Hemmer. Det är Sacke som är hjälpsam :-)
I detta verk skapar besökarnas kroppar skuggor på väggarna som blir kopplade till ett vad jag förstår digitaliserat radioantennsystem, så eftersom man rörde sig i rummet och beroende på hur stor skugga man skapade så hördes olika radiokanaler med olika hög volym.
Också här mina elever in action, mycket kreativa :-)
Till sist verket Woods av de italienska bröderna Campana som gärna jobbar i material de kopplar till platsen deras verk ska ställas ut. I Umeå (Sverige) valde de halm och lin i något som såg ut som en blandning av lurviga träd/höhässjor/chewbacka-ben. Men även en känsla av dans förmedlades vilket de tydligen också ofta inspireras av.
Superbra utställning alltså och verkligen något jag rekommenderar. Alla verk står åtminstone januari ut, en del längre än så. Det är inte så många verk men verk som ger starka upplevelser. Och jag behöver väl inte ens nämna att det är perfekt att ta med barn på denna utställning? :-) (vilket jag gjorde dagen efter med min egen son, se senare inlägg i min andra blogg http://anitabjohansson.blogg.se)