Julavslutning och farväl

 
I fredags var det julavslutning på jobbet. Som vanligt lyxades det med elevframträdanden i dans, musik, teater och tal av olika personer i en julig scenografi som liksom sjkapar hela ansatsen till julledigheten.
 
Mumindalen var temat för scenografin som var utformad av bildeleverna.  
 
Nu är det ju inte alltid bara roligt med avslutningar utan det är ofta ett tillfälle där kollegor och personal som ska sluta ska avtackas. 
 
Vid arbetsplatsträffen vi hade före jullunchen var det dags för min kollega Micke (han står till vänster i fotot, den i julmössan är vår rektor Fredrik) att säga hej då.
Charmiga roliga Micke som bidrog till att jag kände mig så himla välkommen och väl till mods där som lite nervös nyanställd i mediearbetslaget för ungefär 12 år sedan. När det varit stressigt och tungt på jobbet under årens lopp har han bidragit med en humor och uppsluppenhet och gjort det hela lite lättare att klara av. 
 
Under sitt avtackningstal visade det sig att han haft både den ena och den andra i kollegiet som elev :-) 
 
Till sist blev vi bjudna på jullunch på Officersmässen för andra året i rad. Lyx! Det bästa julbordet vi fått av jobbet genom årens lopp måste jag säga. Allt hemlagat och i fin miljö. Jag fotograferade mer av interiören förra året, titta gärna på bilderna här: Julbord och jullov
 
Efterrättsbordet är heller ingen lek. 
 
 
Efter jullunchen gick jag tillbaka till jobbet och blev jag kvar där tills klockan nästan var fem i hopp om att hinna klart med betygssättning. Men det misslyckades jag tyvärr med så det kommer bli ett lite härligt jullovsarbete. 
 

Lucia på Midgårdsskolan

 
Mäktiga Luciafirandet på "min" skola har traditionsenligt skett idag. Tre gånger har den ca 150 personer stora kören framträtt för olika årskullar på skolan och som vanligt sitter man där rörd och imponerad. 
På Lucialördagen ska de även för första gången framträda för allmänheten i Umeå - då uppträder de nämligen med ett utökat program på Folkets hus lokal Idun kl 16.00.
 
Missa inte detta för större och bättre Luciakör går inte att hitta på långa vägar! Läs mer om Midgårdsskolans Jul- & Luciakoncert på Folkets hus i Umeå här (länk).
 
Jag råkade hamna på en plats bakom skicklige körledaren Lage Forsberg vilket gjorde att fotosituationen stundvis blev lite knivig :-)
 
Efter sånt slit är alla vitklädda värda ett fika. 

På UEFF och Återträffen

 
Mina snabba kollegor Cicci och Maja hade lyckats bokat in alla våra medieelver (ca 75 per + lärare) på filmen Återträffen av Anna Odell idag på förmiddagen. Den visas på UEFF - Umeå Europeiska Filmfestival som pågår 5-13 december 2014.
 
Jag har länge tänkt se den här filmen Återträffen men gruvat mig pga innehållet (Obs! Spoiler alert) som handlar om hur det kunde blivit om Anna ställer sin grundskolas mobbare till svars på en återträff 20 år senare. I verkligheten blev hon aldrig bjuden till någon återträff vilket ju också säger en del.
 
Filmen gräver i grupphierarkier, skuld och oskuld, orsak och verkan. Helt enkelt lite jobbigt att titta på eftersom man ju oundvikligen blir påmind om hur det var under ens egen uppväxt. Det var annorlunda då motför hur jag upplever att det är i skolan idag, man förväntades bara bita ihop och hålla ut. Man fick också relativt ostraffat säga vad som helst till någon annan.
 
Filmen handlar också om om att göra upp med sin bakgrund på ett sätt som man ju inte gör men hon tar också på riktigt kontakt med alla klasskamrater (scener som är dramatiserade med skådespelare) för att bjuda in till en träff men långt ifrån alla är intresserade av något möte. Otroligt modigt.
 
Jag fick lite mersmak så jag får se om jag orkar gå på något mer under filmfestivalveckan ifall inte julstöket tar upp all min tid. Ett tips till er är att gå och se stumfilm som tonsatts med levande musik som har varit tradition i den tidigare filmfestivalen. I år är det en tidig surrealistisk stumfilm som heter  La coquille et le clergyman från 1927 som musiksätts live av Marcus Holmberg som bl.a spelat i det alldeles utmärkta men numera nedlagda bandet Komeda. Jag lovar att det kan bli något alldeles speciellt!

På Bildmuseet med EM1

 
För en vecka sedan var jag på studiebesök på Bildmuseet med mina medielever i åk 1. En ny utställning med flera interaktiva verk, alltså sådan konst där besökarna kan delta i eller påverka konsten, hade nyligen presenterats vilket jag tycker är lite extra spännande. Det är också sån konst som är svår att förklara och visa, man måste vara där för att riktigt uppleva den och därför passade det ju extra bra att det var just nu vi hade bokat studiebesöket. 
 
Eleverna skulle också bli guidade av en annan typ av elever, dvs bildlärarstuderande från Umeå Universitet och få en chans att prata om verken. 
 
Umeå visade sig från sitt allra soligaste humör trots november månad så solen låg lågt och stark lysande över Arkitekthögskolan...
 
...och museet...
 
...och över älven som var blank som en spegel.
 
Jag gick runt och letade en öppen dörr eftersom vi hade tiden bokad före öppningstid. 
 
Kikade bland annat på Geir Tore Holms ljussatta plastavgjutna renkadaver genom fönstret.
 
Också sträckte jag lite extra på mig när jag fotograferade min skugga som ni kan se ;-)
 
Väl inne på museet blev vi mottagna av de två lärarkandidaterna (längst till höger) som tog oss upp högst upp i huset till ett av tre robotstyrda verk som visades av Rafael Lozano-Hemmer
 
Det här svårfotograferade ljusverket representerade massor med lampor som slog i takt med individuella besökares hjärtslag. Man kunde själv föra in sitt eget hjärtslag bland alla andras genom att hålla i två handtag som var placerade i en ända av rummet. Då började dessutom alla lampor en stund att pulsera i takt med ens eget hjärta. Häftigt! Se en filmsnutt jag tog här:
 
Här är det min elev Sandras hjärta som får lamporna att blinka häftigt efter att hon "gympat" lite innan hon tog i de sensoriska handtagen.  
 
I ett annat rum hade samme konstnär, Rafael Lozano-Hemmer en slags robotstyrd spegel där ens ögon plötsligt förändrades... buuuuuuhhhh!
 
MIN gamla lärare Sacke från Bildlärarlinjen var där och övervakade de blivande bildlärarna, här står han med rök vällande ut ögonen. (Hoppas ok att jag bloggar honom men jag tänker att han ju knappt går att identifiera här  :-) )
 
Sen höll jag på att bli av med huvudet i ett annat verk av Rafael Lozano-Hemmer. Det är Sacke som är hjälpsam :-)
I detta verk skapar besökarnas kroppar skuggor på väggarna som blir kopplade till ett vad jag förstår digitaliserat radioantennsystem, så eftersom man rörde sig i rummet och beroende på hur stor skugga man skapade så hördes olika radiokanaler med olika hög volym. 
 
Också här mina elever in action, mycket kreativa :-)
 
Till sist verket Woods av de italienska bröderna Campana som gärna jobbar i material de kopplar till platsen deras verk ska ställas ut. I Umeå (Sverige) valde de halm och lin i något som såg ut som en blandning av lurviga träd/höhässjor/chewbacka-ben. Men även en känsla av dans förmedlades vilket de tydligen också ofta inspireras av. 
 
 
Superbra utställning alltså och verkligen något jag rekommenderar. Alla verk står åtminstone januari ut, en del längre än så. Det är inte så många verk men verk som ger starka upplevelser. Och jag behöver väl inte ens nämna att det är perfekt att ta med barn på denna utställning? :-) (vilket jag gjorde dagen efter med min egen son, se senare inlägg i min andra blogg http://anitabjohansson.blogg.se)